nalaaa

ÅH. LYCKA. detta sportlov kommer verkligen bli speciellt. för det första, på tisdag firar jag och älski ETT ÅR!!, det är crazy. det har gått så sjukt fort, och jag är så sjukt kär och lycklig. bäst! och inte nog med det, för att fira detta åker älski och jag upp till hans stuga i åkersjön på måndag kväll, och är där tills söndag:) hur mysigt låter inte det då? jag tycker det låter helt underbart iallafall. jag tycker så mycket om att vara där uppe, det är lugnt, tyst och skönt. frisk luft och fin natur. man blir lugn i kroppen och kopplar bort så mycket.
jag längtar iallafall jättemycket tills vi ska åka. ska bli mysigt att laga mat och greja tillsammans :) det är vi ju så bra på! gäller bara att fördriva helgen så det blir måndag kväll nån gång.

bättre än såhär kunde jag inte själv beskriva det. denna helg känns det extra speciellt. igår var det hela fem månader sen. det har gått fort, samtidigt som vissa dagar har gått väldigt sakta. jag tänker ofta på allt som har hänt. alldeles för ofta. jag är rädd att minnen sakta ska suddas ut, trots att jag vet innerst inne att dom aldrig kommer försvinna. alla minnen jag har ligger långt inne i hjärtat, och där kommer dom alltid finnas. alltid. och ingen kommer någonsin kunna ta dom ifrån mig.
idag fick jag tänka till igen. det är bara min mormor som kan få fisk att vara gott. (förlåt mamma och zandra, men middagen idag var iaf ätbar). de som känner mig, vet hur ofta jag klagar på att jag aldrig gillar fisk. men min mormor, hon kunde! jag tyckte om att äta fiskmiddag hos mormor och morfar, trots att det var ett och annat ben i maten. alltid åt man sig så mätt, så man knappt orkade efterrätten.
det hugger fortfarande till inom mig, så fort någon pratar om sin mormor. under praktiken så var det en som frågade vad jag hette, och sen vad min mormor hette. jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga. skulle jag säga hennes namn? eller att hon var död? jag hatar det ordet, det låter så hemskt och brutalt. tillslut lyckades jag klämma fram att hon inte fanns.
jag saknar min mormor så fruktansvärt mycket, och jag skänker morfar många tankar. jag kan knappt förstå hur det är att mista den man levt med i över femtio år. för mig känns det helt ofattbart, och han gör det bra. min morfar är stark han.

vilken jävla dag. usch. klas tänkte stanna hemma imorse, och jag kände för att göra det jag med, men vi for iväg iallafall. mitt samvete pallar inte att vara "sjuk", tyvärr. vi hoppade på fyran och det klev på folk allt eftersom vägen. när vi kommer till sista hållplatsen på bussen, är det inte där vi ska kliva av. perälä gick fram och frågade, och vi insåg att britten hade sagt fel buss till oss. då fick vi åka tillbaka till stan, och kliva på trean istället, och den var packad, och jag fick panik redan då. sen kom vi fram till mässan och det var folk överallt hela tiden. paniken steg och jag ville bara hem. men halv tolv skulle vi få baugetter, så vi tänkte vänta tills dess, och sen åka. men jaha, då visade de sig att baugetterna smakade skit, så de va inte värt väntan. sen for vi hem, och den bussen var mer packad än den vi åkte dit med.
det var för mycket folk på för liten plats. jag hade sån jävla panik. ja, jag hatar folk.
och jag förstår inte hur jag tänkte när jag köpte 100dagarsbiljetten. de kommer bli minst lika jävla hemskt det med.

alla hjärtans dag, vem kom på nått sånt skit? det har ju tappat helt sin betydelse, vad det hade för betydelse från början vet jag inte ens, men nu går det ut på att man ska köpa blommor, smycken, choklad, blommor, kort.. ja jag vet inte allt vad man ska köpa, till någon man tycker om. är det rätt? ska det verkligen finnas en speciell dag för att göra sådant? känner man sig inte mer uppskattad om man kan få de vilken dag som helst? jag skulle bli mycket mycket gladare om jag fick någon liten present eller något, den 15 mars, 29 maj, 9 juni.. ja, ni fattar principen. skulle bli gladare över det, än att få en present på en framtvingad kärleksdag.
jag firar inte alla hjärtans dag. tycker inte att man ska lägga ner massa pengar bara för en dag. då är det bättre att visa hur mycket man tycker om någon, när man känner för det. jag hittade ett perfekt kort till älski igår, men eftersom jag är emot principen med alla hjärtans dag, så fick han det inte igår, utan idag istället.
jag blir gladare för ett litet gulligt sms ibland där det står "jag saknar dig" eller "ville bara säga att jag älskar dig" eller en kram eller en puss något sånt, än ett smycke som jag ändå aldrig kommer använda, eller en blomma som man ändå ska kasta, eller choklad man äter upp.

igår städade jag (!), jag dammsög, dammtorkade och plockade undan lite. vet dock inte om det blev så mycket bättre, ser ut som innan ungefär. jag har för mycket saker helt enkelt. för mycket saker på för liten plats. men hur som helst var jag ju duktig som städade, de är de som räknas.

somnade relativt sent iallafall, tog en ipren så jag kunde somna. och så vaknade jag imorse av ingen ryggont alls, det var ju bra. skulle tanka ett fnl-avsnitt och en film, så jag kunde roa mig innan jobbet, och imorgon på dagen också, så jag hade nått att göra eftersom älski inte var hemma. men vårt internet är ju... speciellt, så det går typ inte. och sen fick jag veta att älski skulle hem idag iallafall, för det var nån skotergrej på österäng som lockade. ja, då var det ju smart att jag hade lovat att jag skulle jobba. som jag skrev igår så tog jag på mig de, eftersom han inte var hemma. menmen.

en praktikvecka kvar, och en jävla massa och göra. borde ha lärt mig att göra allt i tid, men inte då!

har fortfarande inget att göra, eftersom internet inte vill funka som de ska så jag har nått att kolla på. trååkigt.
men nej, jag är inte bitter.

ännu en vecka har gått, helgen har börjat och jag har blivit särbo! ikväll skulle klas på bio med sin bror, och sen upp till åkersjön för att köra lite skoter. det förtjänar han, eftersom han inte har kört på länge, han har haft så ont i ryggen. och nu är de min tur att ha svinont i ryggen. vaknade vid tre inatt och hade så ont ont ont, höll nästan på att börja grina, men jag lyckades somna om, och det var liite bättre när jag vakna, men ont gör de!

o jag hoppas att de blir bättre tills imorn, eftersom jag fått ett litet jobb imorgon kväll. garderobspersonal på folketshus mellan typ 21-01. tänkte att jag lika gärna kunde ta på mig de eftersom klas inte är hemma å sådär. å då måste jag fördriva kvällen så jag somnar sent så jag sover ut iomorn så jag orkar va vaken hela tiden. men fanns de nått att göra eller? nej, inte direkt.

nästan snudd på att jag ska städa lite, å då mina vänner, då har jag tråkigt!

denna vecka sa det bara pang, så var helgen slut. blev trött efter en vecka på praktiken, alltså på mammas jobb. det är kaos där, och ingenting funkar, och då ljuger jag nog inte heller. ring hit och ring dit, gå dit och prata med den och den. åk dit och gör det, skaffa det och skriv detta. ja, rörigt var det, och jag blev trött i huvudet av det. men nu har jag vilat upp mig så nu är jag redo för en ny vecka. imorgon ska vi ut på massa ärenden, så jag kunde inte fara till skolan och hjälpa till med boken, och med id-korten. de var rätt värdelöst, kändes som om jag skulle behövt åka dit. men det ordnar sig nog finfint ändå :)

jag har också börjat fundera mycket på framtiden. det blir en process man redan gått igenom en gång, högstadiet till gymnasiet. hur mycket man ändå inte vill tappa kontakten med många, så blir det så. man växer ifrån varandra och hittar nya vänner. och man sitter där, läser om olika utbildningar. vad vill jag bli, vad ska jag söka för linje?
nu sitter jag där igen. vad vill jag bli, vad ska jag söka för utbildning? fast nu ska jag söka till högskola istället för gymnasiet. är det lika lätt att hoppa av, börja om och byta där? nu känns de ändå som om det är ett viktigare val man står inför.
kommer vi stå där på studenten och säga "åh, vi måste fortsätta umgås och hitta på saker. vi får inte tappa kontakten. tiden vi haft har vart så kul, det måste vi fortsätta med". hur mycket sanning kommer det då ligga i orden? kommer vi alla försvinna åt olika håll i landet, och ens prata mer sen?
ja, det är många tankar som snurrar i huvudet. och snart måste beslut fattas. om 122 dagar tar vi studenten, och då ska väl allt vara klart inför framtiden? plugg eller jobb? utbildning? stad att bo i? lägenhet? till största del antar jag att allt borde vara klart.


men nu har jag bloggat tillräckligt på ett tag!